lillamypysslar.blogg.se

Sjätte juni skulle vi på maskerad. Jag ville sy något som jag kan ha nytta av mer än en gång. Jag var dock begränsad av de tyger jag hade hemma för vi bestämde oss veckan innan för att trots allt gå på festen (mjölkpumpande och allt som det innebär). Då åkte de gamla trofasta spetsgardinerna fram igen! Men det här är sista gången, för nu är gardinerna slut. 

 

Den här klänningen är hyfsat enkel att amma från, det har ju helt plötsligt blivit den viktigaste egenskapen hos kläderna...

 

Fredrik var sämre förberedd än jag, men han kunde skrapa ihop till en halvhjärtad Robin Hood dräkt eftersom hans favoritfärg är skogsgrön och så letade vi fram fjädrar ur påskpyntet.

Jag tog examen från universitetet i januari 2008 men då hade vi bara ett mindre kalas i Umeå. Till sommaren ville min mamma ordna rejält kalas för hela släkten (kolla in fikabordet). Ett äkta tornedalskalas med andra ord. Jag sydde den här klänningen till kalaset, den har jag använt mycket sedan dess. Att ha en lagom lång klänning i neutrala färger med vidd i kjolen funkar både på finkalas som bröllop och till en sommardag på stan.

Jag tänkte att det här klänningen (och den här dagen) förtjänade fler än en bild. Så får ni också se klänningen från olika vinklar. Tro det eller ej men jag satt dagen innan bröllopet och deppade hemma över klänningen... Jag fick veta i juni att jag väntade barn och insåg att det var omöjligt att förutspå måtten för 14:e september... Så jag valde en modell som skulle funka oavsett hur stor magen blivit. Jag som hade planerat min bröllopsklänning i tio år... och så fick jag nöja mig med någonting helt annat. Nåja, den var trevlig att dansa i och framförallt sval. Satin är hat-tyget nummer ett från och med nu - omöjligt att få bort alla rynkor, omöjligt att få blixtlås och andra sömmar att bli snygga och prydliga. Men brudklänningen måste ju få vara satin... Efter att ha trampat på den guldfärgade underklänningen hela kvällen började den fransa sig trots att jag fållat den med rouleau-pressarfot. Så nu planerar jag att korta av klänningen till knähöjd och fålla om, så blir det i alla fall en mycket EKONOMISK brudklänning... om inte annat...

Tar det aldrig slut med klänningar? Nej - 2011 var jag verkligen flitig när det gäller klänningar. Den här har blivit använd på de flesta av sommarens fester. Superenkel modell men sitter hur bra som helst (eller satt, hrmf). Tyget är från Eurokangas i Torneå, det fanns i alla möjliga färger, ni kanske känner igen det svartprickiga från tidigare.

Ännu en mycket välanvänd klänning. Sydde den till min brors 50-årsfest men den passar överallt, både sommar och vintertillställningar. Det undre tyget som blänker igenom är cerise satin och övertyget violett voile. Bilderna är från 50-talskalaset, kusinernas studentfester på sommaren. Den första bilden har min kompis Katta tagit.

Den här klänningen har verkligen blivit välanvänd. återkommande på både krogen och andra fester. Med rätt styling kan den blir rock-tuff eller sockersöt. Tog med bilder av båda sorterna. Det som jag är mest stolt över när det gäller denna kreation är att den är sydd av min mammas gamla gardiner. Jag såg gardinerna och tänkte: det skulle bli en snygg klänning, såg mönstret och tänkte att jag provar. Ibland blir resultatet BÄTTRE än man vågat hoppas på!

Denna förtjänar många bilder. Från Burda Style 10/2010 tror jag. Sydde den på våren 2011 och den fick visa upp sig på inte mindre än bröllop detta år.

 

De sista två bilderna tog jag med bara för att jag tycker att överexponerade bilder ibland kan bli så snygga - när det egentligen var ett misslyckande. Helt klart en av mina favvo-klänningar.

I mars var jag med på en konferens i Luleå med tillhörande galamiddag. Så klart var det viktigast med tillställningen skruden. Tack till min kollega Samuel Blomqvist som har fotat med sin värstingkamera.

 

Den här klänningen var överraskande enkel och snabb att sy eftersom den är utan foder. Modellen är från Burda 12/2011. Köpte tyget i Stockholm på Sveavägen tror jag den där stora gatan heter...