lillamypysslar.blogg.se

Ibland blir saker man syr efter mönster mycket sämre än det man hittat på själv. Det beror säkert på att när man syr efter mönster utgår man inte från materialet. Man ser något i tidning som är snyggt och så letar man i sina tyghögar. I det här fallet tror jag att jag valde ett alldeles för tunt och strukturlöst tyg för den här väskan blev inte snygg. Tänkte att det kan ju vara schysst att ändå visa upp den, jag använder den som tvättpåse. Handtagen är två skärp från HM (trepack för 15kr på rea). Vanligtvis undviker jag HM och dylika affärer för det är helt enkelt inte sunt att kläder är så billiga och så tänker jag att det är små kambodjanska barnfingrar som suttit vid maskinerna. Bli nu inte arga ni som gillar att handla billiga kläder, alla gör vi ju som vi själva tycker. Kände bara att jag behövde ursäkta mina HM-skärp.

Det här tipset är ni kanske urleds, det finns ju i alla tidningar. För mig handlade det om att jag köpt ganska många par skor på kort tid och det kändes så synd att slänga alla fina kartonger. De var ändå inte så fina att jag ville ha dem framme som de var... Så hade jag ju massa färgglada tyger som jag tänkt sy klänningar av men ärligt talat: hur många gröna, rosa och babyblå klänningar behöver man? Svaret är en, sedan är man leds de här färgerna.

 

Det är faktiskt hyfsat lätt att klä med tyg och är tyget tunt går locket på. Man får kladda lite med limmet förstås. Jag klipper ut en rektangel i tyg som räcker över skokartongens kanter, sen använder jag samma metod som när man slår in paket för att vika in hörnen men ser till att vecket går längs hörnet på lådan. Det finns säkert bättre sätt.

 

Ni kanske undrar vad jag har i kartongerna? Finskor och små aftonväskor, och de större har jag tyger... just det som väntar på att rivas till matt-trasor.

Retro/vintagetyger som är snygga är inte precis lätta att få tag i tycker jag. Jag är ingen loppisvandrare, jag blir bara frustrerad av att gå bland allt skräp och har inget tålamod att leda de eventuella skatterna bland allt det andra. Jag förfasas också över vissa loppisar som nästan tar nypris för sina grejer, då är väl ändå hela poängen förlorad. Nåja, ibland har man släktingar som rensat i röran och kommit ihåg att de har ett gudbarn som gillar att sy och då kan man få lägga vantarna på såna här superhärliga ÄKTA retrotyger. Jag tvättade först tyget för att det ska få krympa färdigt och för att se att färgerna håller. Sen är det bara att mäta innerkuddarna. Jag gör alltid fodralet 5x5cm mindre än kudden för att det ska bli extra pösigt. De stora svarta plastknapparna har jag sprättat bort från en trikåtunika som blivit noppig och skev (släng aldrig kläder utan att kolla om du kan sprätta bort någon snygg knapp eller dragkedja).

Det här var mina allra fulaste resttyger, i färger som inte alls matchade. Men jag tänkte att ibland blir det färdiga resultatet överraskande, och den här kudden har faktiskt stått framme hela tiden sen den blev klar.